På Tranebergs egendom i Otterstad ligger en liten grå förfallen stuga som en gång utgjorde bostad till torpet Grannehagen. 1848 tillträdde min morfars farfar Lars Larsson Lake detta torp efter sin far. Från den 14 mars 1880 finns ett torpkontrakt bevarat som Lasse fick förbinda sig att obrottsligt efterleva och uppfylla. Detta kontrakt ger en bild av vilka hårda villkor som gällde.
Skatt för torpet utgjordes av 52 mandagsverken på sommaren och 26 på vintern och torparen fick då hålla sig med egen kost. Därtill kom överdagsverken som på sommaren avlönades med 67 öre och på vintern med 50 öre. För dagsverke av barn under 15 år betalades efter deras arbetsförmåga och visad flit och ej mer än en dag i vecka påfordrades av dem.
Torparen ansvarade för torpets alla varande och blivande pålagor, oavsett vad det var, han ansvarade för sig, för sin familj och för sitt tjänstefolk, detta ansvar gällde också väghållning och fattigvård. Hälften av fattigvården betalades av husbonden medan torparna gemensamt i proportion till sin skatt fick stå för den andra hälften.
Gödsel, hö, halm eller annat foder fick inte bortföras från torpet eller försäljas. Inte heller fick främmande personer hysas och än mindre skattskrivas på torpet.
Han hade skyldighet att till husbonden anmälan alla egna resor till Lidköping och då uträtta de bud som husbonden begärde. Det gällde att noggrant rätta sig efter husbonden bud och att pålitligt och troget utföra sitt arbete. Ett ovillkorligt krav var också att alltid föra ett stilla, nyktert, ärligt och arbetsamt levnadssätt. Torparen och alla i hans hushåll ålades att iaktta gudsfruktan, lydnad, ordning, trohet och flit, inte bara mot husbonden utan även mot dem som förde hans talan.
Om alla krav i kontraktet uppfylldes kunde torparen var förvissad om husbondens välvilja och att få vara kvar vid torpet, annars förverkades rätten till fardag och istället gällde att ge sig iväg vid den först följande flyttningstiden.
Förmodligen skötte sig "Lasse i Grannehagen" ganska bra för när han avträdde torpet den 26 maj 1886 frikändes han från ansvar för husrötan i hemmanet och om han flyttade från Tranebergs egendom fick han "taga sina hus med sig".
Lasse blev änkman 1890 bodde ensam kvar i stugan fram till sin död 1913, han var då i sitt 94 levnadsår. Ett halvår före hans död förekommer en artikel i Wästgöta-Posten där han beskrivs som en kärngubbe, kryare än mången 60-åring. Förutom att sköta sina egna hushållsbestyr "deltager han i förekommande göromål i granngårdarna, såsom vedhuggning tröskning mm
... han gör själv sina små uppköp i handelsboden samt bevistar gudstjänsterna i Tranebergs kapell." Genom barnens efterlämnade brev får man en annan bild, där förstår man att Lasse levde sina sista år under usla förhållanden och i svår fattigdom.
|