Vem var han?

 

Magnus Gabriel De la Gardie föddes den 15 oktober 1622 i Reval (Tallin). Han döptes i S:t Olovskyrkan där. Han var fjärde barnet i en syskonkull på fjorton, endast sju av dem nådde vuxen ålder. Hans föräldrar var greve Jacob De la Gardie och hans hustru Ebba Brahe. Pappan var ståthållare över Reval och mamman härstammade på mödernet från Vasaätten.

 

När Magnus Gabriel var fyra år gammal flyttade han till Stockholm. Där studerade han språk. Då han var tolv år gammal höll han ett långt minnestal på latin till minne av Gustav II Adolf. Författare till talet var med största säkerhet hans lärare Mattias Mylonius (känd som en av 1600-talets stora politiker), men Magnus framförde det helt oklanderligt.

 

Vid tretton års ålder läste han vid Uppsala Universitet och vid inskrivningen där höll han ett nytt offentligt tal på latin inför sin far och andra riksråd i drottning Kristinas förmyndarregering. Han säger bl. a. i sitt tal att ”adelsynglingarna skall genom sina studier dels utbildas till att tjäna fäderneslandet, dels tillägna sig en hög moral”. Hans studier i Uppsala domineras av latin och antikens litteratur.

 

Magnus Gabriel visar sig i sina brev vara en lydig, plikttrogen son som studerar flitigt och vill vara fadern till lags, en far som han beundrar mycket.

 

Eftersom han också skulle utbildas till en elegant hovman och en representativ diplomat, var övningarna i dans, musik och moderna språk viktiga inslag i studierna. Men det viktigaste var hans skolning i retorik, konsten att övertyga i tal och skrift. Bevarat arkivmaterial från tiden visar att Magnus Gabriel redan som ung var en energiskt arbetande människa och sådan verkar han ha varit livet ut. Han var den nya tidens människa i sin klass!

 

Sjutton år gammal utsågs Magnus Gabriel till rector illustris, hedersdoktor, vid universitetet.

 

År 1640 reste han ut i Europa, likt andra unga adelsmän. Han besökte Holland, ett land som var ”inne” och Frankrike och han studerade några terminer vid universitetet i Leiden, Holland. Hemma igen 1644, blev han snabbt drottning Kristinas främste gunstling. Förmodligen blev hon förälskad i honom och hon överöste honom med gåvor och förläningar. 1647 utnämns han till riksråd och han gifte sig med drottningens kusin och blivande kungens syster Maria Eufrosyne av Pfalz-Zweibrücken. De fick elva barn tillsammans men endast tre av dem nådde vuxen ålder.

 

Drottningens roll blev så småningom problematisk för Magnus Gabriel. Han var lycklig med sin hustru men drottningen visade honom sådan tillgivenhet att en fransk diplomat skrev att hon älskade honom ”med våldsam glöd” och att han önskade att hennes känslor hade lite mindre värme. Hon avvisar Magnus Gabriel – trots att han aldrig friat till henne - och därmed startas den konflikt dem emellan som leder till gunstlingens fall. Han klagar över att ha blivit åsidosatt, något som hon möter med stor vrede och förvisar honom från hovet. Han avsätts dessutom som president i Kammarkollegiet och som riksskattemästare och han förlorar Arensburgs grevskap. Magnus tycks ändå förlåta drottningen trots hennes beteende.

 

Magnus Gabriel hade en svaghet eller ett karaktärsdrag, han var ständigt rädd att bli övervunnen av fiender och han såg alltid hot omkring sig. Han fruktade hela tiden att blir övergiven och det vara bara i äktenskapet han kände sig trygg.

 

 

Magnus Gabriel har prisats för sitt vackra utseende, ståtliga hållning, eleganta manér, sin allmänbildning och sin vältalighet. Däremot har omdömena skiftat om hans arbete som politiker och statsman. De negativa omdömena har ofta övervägt och en bidragande orsak till det har de s.k. Bondeska Anekdoterna på 1680-talet varit. Där sägs det att Magnus Gabriel hade stora kunskaper i politiken men att han var äventyrlig i utrikespolitiken och lättsinnig i finanspolitiken. Man får dock inte glömma bort att han var en duktig förhandlare.

 

Ofta stod det i rådsprotokollen att rikskanslern ”var på landet” och för Magnus Gabriels del innebar det vanligen annat arbete än det som skedde i kansliet eller i rådkammaren. Skötseln av gods och gårdar, hus och folk var krävande och ofta tog han med sig handlingar att arbeta med, till landet. Många regeringsärenden har blivit beredda på Läckö.

 

Han har också haft ord om sig att vara slösaktig och dålig hushållare. De många slotten var ständigt under byggnad, ibland 50-60 stycken samtidigt. Som mest lär hans och hustruns egendomar ha omfattat 1000 hemman. Endast Höjentorp och Venngarn fick han behålla efter förmyndarräfsten då han tvingades sälja alla sina övriga egendomar.

 

Magnus Gabriel hade mycket kristna tankar och värderingar och på äldre dagar ägnade han sig åt att skriva psalmer, bl. a. denna:

 

Jag kommer av ett brusand hav

på rätta glädjestranden.

Min kropp han lägges ned i grav

men Gud upptager andan.

Ur mörkret kommer jag till ljus,

ur fattigdom till ett rikt hus,

från oro till god vilo.

 

Han och hustrun hade varsin bönekammare på Läckö Slott. Maria Eufrosynes ligger mycket vackert åt öster med utsikt över Vänern och Kinnekulle. Där skrev hon sin bönbok Himmelsk manna för den andligen hungrande själen, framletad ur åtskilliga anderika böcker, som trycktes i ett fåtal exemplar i Stockholm 1681.

 

Rudolf Fåhraeus skrev i sin bok Magnus Gabriel De la Gardie 1936 så här om grevens ålderdom:

 

”Förhånad och beljugen av gamla motståndare och avundsmän, övergiven av forna vänner och skyddslingar dömdes han till fattigdom och försakelse under ålderdomens dagar. Det är i sanning ett sällsamt människoöde, där dagrar och skuggor bjärt skifta.”

 

Magnus Gabriel utsåg själv texten till den likpredikan som skulle hållas efter hans död. Han tillbringade sin sista tid på Venngarn med sin hustru och dog där den 26 april 1686. De ligger båda begravda i Varnhem.

 

 

 

Vad gjorde han?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken var hans historiska betydelse?

 

Hans historiska betydelse för kultur och konst är stor. Han har bl.a. gjort sig känd som 1600-talets störste svenske byggherre och kulturmecenat. Det var han, som genom sina resor bl. a förde in franska violinister och sångare och på det viset den moderna franska dansmusiken till Sverige. Han tog också in tyska och baltiska musiker. Efter hemkomsten från Frankrike 1646 gav han en middag vid vilken varje kuvert försetts med kniv, gaffel och sked. Det skedde alltså en förfining av bordsskick och matsedlar efter franska förebilder. Franska arkitekter, skulptörer och målare kom också till Sverige tack vare Magnus Gabriel.

 

Hans ställning som drottning Kristinas gunstling och som vissa påstår hennes hjärtas kärlek, har gjort att han ofta nämns i samband med drottningen.

 

Hans rikspolitiska engagemang var stort och hans ställning som rikskansler i Karl XI förmyndarregering har gjort honom känd.

 

I Västergötland var Magnus Gabriel den obestridde härskaren. Centrum för hans verksamhet var Läckö Slott på sin klippa på Kållandsö i Vänern. I sitt grevskap Läckö hade han både rättsliga och ekonomiska maktbefogenheter.

 

Magnus Gabriel fick redan samma år hans far dog, rätten av drottning Kristina att anlägga en ny stad på Kållandsö, vid Otterstad kyrka. För att hedra sin fars minne skulle staden kallas Jacobshamn. För att förkorta vägen mellan Lidköping och Läckö skulle en bro byggas över Ullersundet och därifrån en spikrak väg till slottet. Bron över sundet skulle kallas Delagardiebron. Trots att han hade framskridna planer och färdiga ritningar till staden var det endast Delagardiebron och den därtill knutna vägen som blev byggda. Var vägen gick kan man fortfarande se och den är en påminnelse om staden som aldrig byggdes.

 

I stället för att bygga Jacobsstad bytte Magnus Gabriel till sig mark väster om Lidan alldeles intill gamla staden Lidköping och år 1670 fick han stadsprivilegier för området. Han lät bygga en regelbunden, modern stad efter planer han skapat tillsammans med Olof Falck.

Denna del av Lidköping fick namnet Nya Staden och kallas så än idag. Han satsade allra mest tid och intresse på byggandet runt torget och den gata som anlades igenom staden över torget till gamla staden.

Till torget flyttades Magnus Gabriels jaktslott år 1672, från Lusthusudden vid Traneberg på Kållandsö. Den nedre våningen tillkom vid flyttningen. Under ett antal år fungerade jaktslottet som Lidköpings rådhus.

Fortfarande finns gatan kvar genom Lidköping, även om den inte längre sträcker sig över torget. På torget bedrivs torghandel varje vecka och i Magnus Gabriels gamla jaktslott kan man nu för tiden köpa kaffebröd i Rådhuskonditoriet, ha konferenser i lokaler en våning upp samt varje dag lyssna till klockspelet i tornet.

 

Samtidigt med hans byggande av Nya Staden, byggde han på Läckö och flera av sina andra gods. Till sin hjälp på Läckö hade han arkitekten Mattias Holl. De ville båda i stora drag bevara den gamla borganläggningen och förstärka dess helhetskaraktär.

På Läckö renoverar och omdisponerar han tredje våningen. Fönstren förstoras och våningsplanen förändras. Han låter höja slottet med en fjärde våning och han passar på att ge uttryck för sin personliga smak. Han tillvaratar historiska minnen i den målade utsmyckningen. Slottskyrkan med sitt torn byggs till. I detta torn inreder han sin bostadssvit. Därifrån kan han via en trätrappa nå östra flygeln där han har sitt skrivrum och sitt bibliotek med plats för ca 500 böcker. Hamnanläggningen i Stallviken tillkommer. Även då han inte vistas på slottet, håller han sig hela tiden underrättad om vad som händer där.

Det är tack vare Magnus Gabriel vi idag kan se det Läckö som fortfarande klamrar sig fast på sin klippa i Vänern. Hans historiska betydelse i den här delen av landet är mycket stor, bor man dessutom i Lidköping påminns man om honom på olika sätt varje dag.

 

 

 

Konsekvensen av hans handlingar

 

Konsekvensen av hans nära vänskap med drottning Kristina var att han gjorde en ovanligt snabb karriär och hon medverkade till att han fick sin högättade gemål. Han fick flera höga poster i landet och hade viktiga och krävande uppgifter att sköta.

 

Bilden av vem Magnus Gabriel De la Gardie var, ser olika ut beroende på vem som pratar om honom. Att han förbrukade mycket av statens medel till representation och byggnation står helt klart. Därför blev han av många kallad slösare. Läser man om hurdan drottning Kristina var, så förstår man bättre varför Magnus Gabriel var tvungen att leva och göra av med så mycket pengar som han gjorde. Han ville inte mista sin plats som drottningens främste gunstling och gjorde säkert allt han kunde för att vara drottningen till lags. Drottningen ville att hennes hov skulle skina utåt. Hon ville lära känna vetenskap och konst från hela Europa. Hon hade en stark längtan efter stora vackra fester och ville inte visa sig sämre än andra länder i Europa. Tänker man på detta är det inte konstigt att t ex Magnus Gabriels resa till Frankrike som ambassadör blev dyr. Det var mycket vackert som skulle föras med hem till drottningen och Sverige.

 

Magnus Gabriels ställning som adelsman, greve och representant för Sverige förde med sig att han måste leva och bo på ett visst sätt, det var viktigt på den tiden.

 

Magnus Gabriel och drottning Kristina hade ett gräl som ledde till att drottningen valde att misstro Magnus Gabriel och hon bryter kontakten med honom genom ett brev där hon bl. a. säger att ”han är hennes godhet ovärdig” och att hon ”inte känner den minsta sympati för honom”.

 

Möjligen lade Magnus Gabriel för mycket tid på sina gods och gårdar och engagerade sig för lite i rikspolitiken. Han fick sona för sin så kallade slösaktighet när Karl XI kommer till makten. Karl XI var sämre utbildad än sina föregångare. Han var dålig på språk och hade inget intresse för böcker men det han verkligen intresserade sig för var exercis och jakt och han var ytterst självmedveten. Kungen retade sig på att Magnus Gabriel inte sett till att reduktionen blivit genomförd tidigare. Ingen vill dela något ansvar med förmyndarregeringen och riksdagen börjar kräva räfst med förmyndarregeringen. Kungen behöver pengar och godtar riksdagens begäran för att få mer skatter till sitt pågående krig. Magnus Gabriel blir falskt anklagad för att ha talat illa om kungen och han utsätts också för andra angrepp. Rådsherrarna är både rädda och hämndlystna och nu när man anar hans fall vill man till varje pris rädda sitt eget skinn. Förmodligen känner Magnus Gabriel i det här läget att hans dagar i maktens korridorer är räknade. Kungen har tröttnat på honom. I februari 1681 var utredningen om förmyndarregeringens skuld färdig. Magnus Gabriel blev skyldig staten 352 159 daler silvermynt. Dels för sådant som han antogs ha tagit själv men också vad som skulle ha getts bort till andra. Till och med sin döde brors skuld måste han betala. Dessutom måste han betala sin del av det budgetöverdrag som gjordes 1662. Allt detta tillsammans blev en enorm summa. Reduktionen startade ungefär samtidigt och detta tillsammans gjorde att Magnus Gabriel blev ruinerad, eftersom nästan hela hans förmögenhet bestod i jord. Han var ett barn av sin tid, han gjorde som han trodde var bäst efter sin uppfostran och han fick betala för det. Han dog utblottad och utan vänner 1686.

 

Magnus Gabriel De la Gardies storhetstid är över men vi minns honom än.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                           Foto Susanne Svernhagen 2001

 

Källor

 

Leif Jonsson, Red                                                      Läckö, landskapet, borgen, slottet

 

Lars Sjöberg & Josephine Brandt                          Barockens bostad på Läckö Slott

 

Lars Sjöberg & Anneli Welin                                    Barockens prakt

 

Börje Bergström, Arne Löwgren,

Hans Almgren                                                             Alla tiders historia

 

Herman Hofberg                                                        ur Svenskt biografiskt handlexikon

 

Utbildningsförlaget Brevskolan 1993                     Västergötland

 

Simon Granath                                                           Från Ullersbro till Läckö

 

Göran Rystad                                                              Svenskt 1600-tal

 

Den svenska historien 6 och 7

 

Gunda Magnusson                                                    Magnus Gabriel